Solens yta

Solens yta är som sagt väldigt varm och inget ämne kan finnas där utan att bli till gas. Om man skulle föra vatten till solens yta skulle det brytas ner till beståndsdelar. När teleskopet uppfanns kunde man börja undersöka solens yta närmare. Man upptäckte mörka fläckar på solen som visade sig vara kallare områden. Det är väldigt turbulent på solen och runt de mörka fläckarna bryter stora magnetfält upp genom skorpan. Då skapas elektriska strömmar där laddade partiklar får enormt stora hastigheter. Ibland uppstår så kallade soleruptioner där gas kastas ut i rymden som även kan nå vår jord. Det visar sig som vackra norrsken och magnetiska strömmar. Även på lugnare delar av solen blåser en vind ut partiklar till hela solsystemet. Dessa partiklar består av elektroner och protoner och kallas solvind. Den mängd materia som skickas ut varierar med en period på 11 år och påverkas av mängden solfläckar. När mängden materia är som mest påverkar det våra satelliter som kan bli utslagna. Solens yta är aldrig lugn och ständigt pågår någon slags aktivitet. Varma bubblor, som kallas för risgryn, bryter upp och försvinner ut i intet. Dessa bubblor hämtar värme från solens innersta och när de når ytan upptas en del av värmen i ljudvågor som ger ifrån sig ett väldigt buller. Fenomenet kallas för granulation.